STERKT MØTE: TO HERRER MED GITAR

Det går egentlig ikke an å beskrive en stor konsert- opplevelse med ord. Men dette var sterke saker for en gammel raddis som i sin ungdom kunne alle tekstene til Hoola Bandoola Band utenat. De to eldre herrene har lagt an en veldig kul stil sammen, og spiller med stor humor ballen til hverandre på scenen. Men det er likevel alvor som preger konserten. Alvor og klare budskap. De matcher hverandre godt i en enkel presentasjon der ord, stemmer og gitarer er alt som bærer. Og det er sterke budskap om en verden som ennå trenger våkne artister.

Hva skal man si: Mikael Wiehe sang sin utrolig vakre En sång til modet. Og siden mintes han sin gamle venn, Bjørn Afzelius, med hans Sång til friheten, - og vi husker fortsatt den, ikke sant?

Du är det finaste jag vet,

Du är det dyraste i världen.

Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän,

du är min tro, mitt hopp, min kärlek.

Du är mitt blod, och mina lungor,

mina ögon, mina skuldror,

mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn,

vänskapen är din stolta moder,

rättvisan är din broder,

friden är din syster,

kampen är din fader,

framtiden ditt ansvar.

Jeg innrømmer det. Jeg blir fortsatt rørt. Og jeg er ikke den eneste.

Åge gikk fram på scenen, minte om den dagsaktuelle situasjonen i Gaza og gjorde en helakustisk versjon av Va det du Jesus. De sang Dylans Masters of War i svensk språkdrakt sånn at hårene reise seg på armene mine. Og alle fikk selvfølgelig være med å synge Mykje lys og mykje varme. Banalt og greit, men den fungerer, alltid! Jeg er lett å påvirke og hadde gledet med til dette i mange uker. Og for meg innfridde de så det suste.

Til slutt gjorde Wiehe visa om 'den gyllene ringen' i Jakten på Dalai Lama. Etter rungende applaus ville Åge Aleksandersen gjøre Dan Anderssons Tiggaren från Luossa som ekstranummer. Og Michael Wiehe, som alltid har ment at Dan Andersson drev med sentimentalt skit, har latt seg overtale til å delta på låten, - det vil si: Etter at han hørte Åges versjon.

Personlig har jeg aldri syntes at Dan Andersson drev med sentimentale tekster. Men anna er kanskje ikke å vente fra artisten Wiehe, som fortsatt bærer det gamle slagordet til Woody Guthrie på gitaren – This machine kills fascists.